Veckans uppdrag: Säg hej till de du möter!

Under höstens många promenader träffade jag flera gånger en äldre man med hund längs min väg (roligt nog träffades vi ofta på samma plats också!). Jag känner inte mannen i fråga på något sätt, men från första gången jag träffade honom och varje gång efter det gav han mig ett stort leende och sa: - Hej!
Och varje gång kände jag hur han fick mig att le och bli lite varm inombords. Varje jag såg honom komma gående blev jag på bra humör redan innan för jag visste att han skulle bjuda på 2 sekunders glädje! Äkta glädje!
Det fick mig flera gånger att fundera på den här inställningen vi har till att inte hälsa på eller prata med främlingar och hur tråkigt det egentligen är. När jag hade hund så fick jag många trevliga samtal längs mina promenader, då var det inte alls konstigt att prata med människor jag aldrig sett förr. Men så fort du går själv, ja då ska du vara i din egen värld (och vart sjuttsingen ska jag titta när jag möter någon - ner, upp, förbi, eller ska jag kanske låtsas få något viktigt att kolla på mobilen så slipper jag välja?)
Men tänk om just DU kan lyfta en medmänniskas dag, bara genom att le och säga hej?
Visst är det enkelt och visst skulle det kännas bra?
Se det som ett litet uppdrag inför veckan vettja, hälsa på minst en främling! Helst fler förstås, men eftersom vi är lite upptagna med oss själva så kan ju alltid en främling vara en start!
Nästa vecka kanske det blir fler, för tänk om det rentav känns trevligt?  :)