Precis innan semestern skulle börja snurrade mitt liv till och bytte riktning. Många tyckte synd om mig "nu när det skulle bli semester och allt". Jag hade också kunnat välja den tanken. Men jag valde en annan.
Eller, jag bröt ihop och kom igen. En hel kväll ägnade jag mig inte åt annat än att gråta och jag grät tills tårarna tog slut. Men sen bestämde jag över mina tankar.
Till och från dyker jobbiga tankar upp men jag skjuter dem medvetet åt sidan. För jag vet att ingenting blir lättare av att man tycker synd om sig själv. Jag vet att det enda rätta är att acceptera sin situation och tänka framåt, tänka positivt. "Det är som det är nu, men det kommer att bli bättre". Så istället för att tycka att min semester var botten så accepterade jag hur det var och tillät mig själv att bara vara.
Några tänker säkert att det inte är så enkelt, att jag inte har en aning om vad jag pratar om. Ja, jag vet att man inte kan kontrollera alla sina tankar, att det kan vara svårt och att det finns orättvisor vi inte vill acceptera. Men jag tror också att det är en träningssak. Man måste helt enkelt själv nå insikten att man kan göra ett aktivt val. Man måste vilja! Det är inte säkert att vägen dit är enkel.
Men varför inte börja i det lilla då? Gör ett enkelt test genom att prova när du går upp på morgonen att bestämma dig för att "idag blir det en bra dag". Tänk sedan på att bära med dig den känslan under dagen. Jag vet att det kan funka om DU vill! Men det måste vara din vilja. Du kommer att möta människor under dagen som påverkar dig på olika sätt men det är du som väljer hur du bemöter det.
Berätta för mig hur det går!
Vill du inspireras mer, läs gärna Kay Pollacks "Att välja glädje".