Under höstens många promenader träffade jag flera gånger en äldre man med hund längs min väg (roligt nog träffades vi ofta på samma plats också!). Jag känner inte mannen i fråga på något sätt, men från första gången jag träffade honom och varje gång efter det gav han mig ett stort leende och sa: - Hej!
Och varje gång kände jag hur han fick mig att le och bli lite varm inombords. Varje jag såg honom komma gående blev jag på bra humör redan innan för jag visste att han skulle bjuda på 2 sekunders glädje! Äkta glädje!
Det fick mig flera gånger att fundera på den här inställningen vi har till att inte hälsa på eller prata med främlingar och hur tråkigt det egentligen är. När jag hade hund så fick jag många trevliga samtal längs mina promenader, då var det inte alls konstigt att prata med människor jag aldrig sett förr. Men så fort du går själv, ja då ska du vara i din egen värld (och vart sjuttsingen ska jag titta när jag möter någon - ner, upp, förbi, eller ska jag kanske låtsas få något viktigt att kolla på mobilen så slipper jag välja?)
Men tänk om just DU kan lyfta en medmänniskas dag, bara genom att le och säga hej?
Visst är det enkelt och visst skulle det kännas bra?
Se det som ett litet uppdrag inför veckan vettja, hälsa på minst en främling! Helst fler förstås, men eftersom vi är lite upptagna med oss själva så kan ju alltid en främling vara en start!
Nästa vecka kanske det blir fler, för tänk om det rentav känns trevligt? :)
Landa en stund och ta del av mina tankar. Kanske kan du ta med dig några av dem i din egen vardag.
måndag 19 mars 2012
onsdag 7 mars 2012
Du är unik!
Har visst haft för mycket annat att tänka på för att hinna med det här antar jag... Men nu gör jag ett nytt försök och idag vill jag tala om att DU är unik!
En gång sa en femårig flicka med gråten i halsen till mig: - Jag är inte bäst på nåt!
Jag gav exempel på saker som både hon och jag var bra på och sa till sist: "Det finns något du är bäst på. Du är bäst på att vara Du, för det finns bara en som är Du i hela världen".
Jag vet inte om det gick hem hos femåringen, för henne var det viktigt att vara bäst på något riktigt konkret. Just därför är det viktigt att vi förmedlar till barnen redan från de är små att vi älskar dem, uppskattar dem och tycker de är unika just för att de är de och inte för något de presterar. Då kanske de slipper känna att de inte är bäst på något...?
Känn efter hos dig själv, visst är det väl en ganska fantastisk tanke att Du är bäst på att vara Du?
Du är unik och det kan aldrig någon ta ifrån dig!
En gång sa en femårig flicka med gråten i halsen till mig: - Jag är inte bäst på nåt!
Jag gav exempel på saker som både hon och jag var bra på och sa till sist: "Det finns något du är bäst på. Du är bäst på att vara Du, för det finns bara en som är Du i hela världen".
Jag vet inte om det gick hem hos femåringen, för henne var det viktigt att vara bäst på något riktigt konkret. Just därför är det viktigt att vi förmedlar till barnen redan från de är små att vi älskar dem, uppskattar dem och tycker de är unika just för att de är de och inte för något de presterar. Då kanske de slipper känna att de inte är bäst på något...?
Känn efter hos dig själv, visst är det väl en ganska fantastisk tanke att Du är bäst på att vara Du?
Du är unik och det kan aldrig någon ta ifrån dig!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)