Veckans uppdrag: Säg hej till de du möter!

Under höstens många promenader träffade jag flera gånger en äldre man med hund längs min väg (roligt nog träffades vi ofta på samma plats också!). Jag känner inte mannen i fråga på något sätt, men från första gången jag träffade honom och varje gång efter det gav han mig ett stort leende och sa: - Hej!
Och varje gång kände jag hur han fick mig att le och bli lite varm inombords. Varje jag såg honom komma gående blev jag på bra humör redan innan för jag visste att han skulle bjuda på 2 sekunders glädje! Äkta glädje!
Det fick mig flera gånger att fundera på den här inställningen vi har till att inte hälsa på eller prata med främlingar och hur tråkigt det egentligen är. När jag hade hund så fick jag många trevliga samtal längs mina promenader, då var det inte alls konstigt att prata med människor jag aldrig sett förr. Men så fort du går själv, ja då ska du vara i din egen värld (och vart sjuttsingen ska jag titta när jag möter någon - ner, upp, förbi, eller ska jag kanske låtsas få något viktigt att kolla på mobilen så slipper jag välja?)
Men tänk om just DU kan lyfta en medmänniskas dag, bara genom att le och säga hej?
Visst är det enkelt och visst skulle det kännas bra?
Se det som ett litet uppdrag inför veckan vettja, hälsa på minst en främling! Helst fler förstås, men eftersom vi är lite upptagna med oss själva så kan ju alltid en främling vara en start!
Nästa vecka kanske det blir fler, för tänk om det rentav känns trevligt?  :)

Du är unik!

Har visst haft för mycket annat att tänka på för att hinna med det här antar jag... Men nu gör jag ett nytt försök och idag vill jag tala om att DU är unik!

En gång sa en femårig flicka med gråten i halsen till mig: - Jag är inte bäst på nåt!
Jag gav exempel på saker som både hon och jag var bra på och sa till sist: "Det finns något du är bäst på. Du är bäst på att vara Du, för det finns bara en som är Du i hela världen".
Jag vet inte om det gick hem hos femåringen, för henne var det viktigt att vara bäst på något riktigt konkret. Just därför är det viktigt att vi förmedlar till barnen redan från de är små att vi älskar dem, uppskattar dem och tycker de är unika just för att de är de och inte för något de presterar. Då kanske de slipper känna att de inte är bäst på något...?

Känn efter hos dig själv, visst är det väl en ganska fantastisk tanke att Du är bäst på att vara Du?
Du är unik och det kan aldrig någon ta ifrån dig!

Att tänka positivt

När saker och ting går emot oss kan vi välja två vägar. Antingen lägger vi oss ner, gråter och tycker synd om oss själva. Eller så väljer vi att acceptera situationen och tänka positivt. För jag vill faktiskt hävda att det handlar om ett val.

Precis innan semestern skulle börja snurrade mitt liv till och bytte riktning. Många tyckte synd om mig "nu när det skulle bli semester och allt". Jag hade också kunnat välja den tanken. Men jag valde en annan.

Eller, jag bröt ihop och kom igen. En hel kväll ägnade jag mig inte åt annat än att gråta och jag grät tills tårarna tog slut. Men sen bestämde jag över mina tankar.

Till och från dyker jobbiga tankar upp men jag skjuter dem medvetet åt sidan. För jag vet att ingenting blir lättare av att man tycker synd om sig själv. Jag vet att det enda rätta är att acceptera sin situation och tänka framåt, tänka positivt. "Det är som det är nu, men det kommer att bli bättre". Så istället för att tycka att min semester var botten så accepterade jag hur det var och tillät mig själv att bara vara.

Några tänker säkert att det inte är så enkelt, att jag inte har en aning om vad jag pratar om. Ja, jag vet att man inte kan kontrollera alla sina tankar, att det kan vara svårt och att det finns orättvisor vi inte vill acceptera. Men jag tror också att det är en träningssak. Man måste helt enkelt själv nå insikten att man kan göra ett aktivt val. Man måste vilja! Det är inte säkert att vägen dit är enkel. 

Men varför inte börja i det lilla då? Gör ett enkelt test genom att prova när du går upp på morgonen att bestämma dig för att "idag blir det en bra dag". Tänk sedan på att bära med dig den känslan under dagen. Jag vet att det kan funka om DU vill! Men det måste vara din vilja. Du kommer att möta människor under dagen som påverkar dig på olika sätt men det är du som väljer hur du bemöter det.

Berätta för mig hur det går!

Vill du inspireras mer, läs gärna Kay Pollacks "Att välja glädje".

Att uppskatta det lilla...

Har du tagit en paus någon gång, en paus i din vardag?

Har du stannat upp en stund och sett dig omkring, upptäckt vad du verkligen har i din närmsta omgivning?

Människorna i all ära, men nu tänker jag mer på andra fysiska ting omkring dig.

Om inte, gör det!

Öppna ögonen för det omkring dig - vägen till jobbet, promenadstigen, cykelbanan, eller varför inte bara det mäktiga trädet utanför ditt fönster?
Gå upp en kvart tidigare och ta en promenad bara för att känna, se, upptäcka hur dagen vaknar! Låt ingen puls eller stress nå dig där och då, bara var...

Jag tror att vi blir lite mer tillfreds om vi bara lär oss, eller snarare tar oss tid att uppskatta det lilla.

Vad tror Du?